Det här börjar bli lite småjobbigt faktiskt. Uppenbarligen har jag rubbat min dygnsrytm mer än vad jag trodde. Nu är jag pigg. 23.00. Inte bara vaken, jag är pigg. Det hade ju varit passande om det inte handlar om att jag ställer väckarklockan och ska lyssna på uppmaningarna den ger mig.

Bra dag och bra vecka förtjänar kanske att upplevas till sista minut.


Idag finns det dessutom bildbevis på att jag har kampanjat.

Typiskt. Jag har vänt min dygnsrytm. Nu, strax innan klockan blivit 22, har jag piggnat till efter att ha varit trött sedan 17-tiden. Det får man ta.

För jag har redan tagit studenten

Jag är förvånansvärt harmonisk trots att de tar studenten idag. Trots att jag har kommit ett år längre in i fördärvet än vad de nyaste studenterna har. Att jag är en erfaren fördärvare gör ingenting. Det har förmodligen fortfarande med Elton att göra. Möjligtvis har valrörelse också en del med saken. Fruktansvärt rolig grej.

På min tid, då gick man och lade sig sent för att man var tvungen att kuppa in diverse schlagerlåtar på flaket. På min tid gick man upp mitt i natten för att kuppa fast ett skynke på "Händer i Ulricehamn" där det stod "SP3 Student!". Man sprang svartklädd med en stege under armen i diket vid riksvägen för att i två olika riktningar förmedla årets viktigaste budskap till fordonsresenärer samtidigt som man lät brännässlorna visa att man levde. På min tid gick man upp efter fyra timmars nattsömn för att hämta nybakade frallor till studentfrukosten. På min tid hade man fruktansvärt och helt obegränsat roligt i 25 timmars tid.

Inte en enda gäspning senare

Nog för att jag kryssade Fjellner, men den här låten är fruktansvärt käck. Dessutom blir det bara roligare av att Eddie som sjunger fick veta av min avsaknad av lokalsinne en sommar för några år sedan. Han kom till kiosken där jag jobbade och frågade vart han skulle för att vara med på stadens allsång. Jag pekade med stor sannolikhet fel. Men tja, han har ju åtminstone hittat rätt i politiken (och oh, vad rolig jag är 23.45 en torsdagkväll).

Det värsta med filosofi är att det inte kan vara bra för hälsan någonstans. Bäst prestation, bäst produktivitet och bäst tankar får man vid
1) Febertemperatur
2) Alkoholintag
3) Sena kvällar
och inte helt ogärna en kombination av de tre. Men jag är sjukt ansvarstagande, drar inte på mig feber för en hemtentas skull och dricker inte alkohol hursomhelst. Istället sitter jag uppe och planerar en trevlig natt tillsammans med Gud och teodicéproblemet.


Imorgon ska jag kampanja och vara på gott och glatt humör hela dagen. Vem behöver nattsömn för sådant?

Kaffe som Gudsbevis

Idag skolkade jag från en ej obligatorisk föreläsning för att plugga ikapp. Jag har inte kommit ikapp men likväl är jag på fruktansvärt gott humör.

Man ska ju inte skryta om gott humör i brist på annat, därför vill jag redogöra för att jag sitter med min tionde hemtenta - faktiskt hela - 28 timmar innan den ska vara inlämnad. Annars har jag idag försökt koka potatis utan att ha vatten i kastrullen, jag har varit ute endast under perioderna det har regnat, jag har inte fått tag på de jag behöver få tag i, jag har inte någon planering klar och jag har haft min sista gitarrlektion.

Jag har varit lite bitter. Hur löser man det? Defintivt en fråga för filosfin att besvara. Hur bör man agera? Två koppar svart kaffe och Elton Johns "Don't go breaking my heart" så är humöret maximerat. Snart kommer det komma fram forskningsstudier som visar att kaffe och Elton John orsakar cancer hos råttor.

Nu ska jag skriva om ondska och Gud. Dagen är ung och jag ska inte upp förrän 07.00 imorgon! Hurra! Mer kaffe! Mer Elton!

Annars hade jag med en insändare i lokalblaskan i tisdags med frihetssignatur. Jag misstänker därmed att jag inte får någon fin födelsedagspresent från farfar och company. Score!


Men nej, min å, så frihetliga insändare finns inte som ettor och nollorlänk.

När det faktiskt var bättre förr

Nåja, vad är väl en bal på stadshotellet?

Jag råkade pausa pluggandet för att titta på människor uppklädda till tänderna. Det är bal i Ulricehamn. Det är ett år sedan Olof och jag svor över hur fruktansvärt lång vår gågata uppenbarligen är.

Men jag är inte bitter. De äter trerätters, jag handlar nudlar, wokgrönsaker och skinka och har enpersonsfest framför TV:n. De dansar vals, jag skuttar runt till Mikas "Big girl" under tiden jag lagar mat.

De har bal. Jag har hemtenta. Nummer 10 för övrigt.

Men det är lugnt - faktiskt. Framförallt för att jag var så sjukt het förra året att det kompenserar för i år och förmodligen även alla kommande år.

Essens, existens och svärd

Jag tänker, alltså finns jag.
Metaetikspluggande i religionsfilosofin innebär att jag tänker jättemycket och därmed finns lite mer än vanligt.

För att byta samtalsämne påpekas att jag hittade ett svärd i jobbets källare igår. Sjukt fascinerande och jag har aldrig varit så mån om att erbjuda mig springa ner för diverse slavgöra där nere som nu.

Med min kurs finns man lite mer än vanligt.
På mitt jobb har vi svärd.
Flyt.

Annars då?

Har jag tänkt göra regelbunden reklam i två veckor framöver.

Internationaliserande

Min arbetsvecka avslutades med en dansk kund. Han pratade och jag lyssnade. Än mer uppseendeväckande är att jag förstod honom nästan hela tiden. Det känns tryggt. Det om något borde få mig antagen till Lund och övriga Danmark i höst.

Kunden var för övrigt en sådan som är dansk även i passet.

Annars då?

Jag har röstat

Jag var först. Robin hade varit där längst och hade köat längre än mig. Han skulle vara med på kort när han slickade igen kuvertet och jag passade på att lämna in min röst först. Som en tävling ingen annan visste om.

Första rösten till Europaparlamentet härifrån var moderat. Den var min.

Egentligen tror jag att jag gör mig bäst som skriftlig. Att prata och existera på samma gång blir mycket, men Robin gör det som en expert. Jag står och ler i lokal-TV och tycker mig på alla sätt konkurrera ut diverse kändisar. http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=763335

För att späda på min nya kändispersonlighet halvblundar jag dessutom i BT http://www.bt.se/nyheter/eu-valet/eu-rostningen-har-startat%281334879%29.gm#articleimage-popup.

Another manic Monday

Det börjar med att jag snoozar helt omedvetet i 45 minuter, fortsätter med att jag andas och inser att jag har kramp i magen - hur har man kramp i magen?

Lever vidare med en bussresa och får efter ett slumrande för mig att jag har hamnat i fel riktning och med all säkerhet är på väg mot Skara.

Fortsätter med en föreläsning varav en timme består av en diskussion om kapitel som jag inte har läst. Oerhört givande.

Inser att jag inte borde fortsätta tro att jag kan glida på att det har gått bra.

Rullar hemåt, äter en ytterst harmonisk lunch på bussen, träffar munnen åtminstone majoriteten av gångerna, försöker effektivisera tiden genom att ringa men slås av att jag inte hör vad personer i andra änden säger som följd av barnskrik bakom mig.

Stannar tillsammans med bussen i Borås där min nya vän går på. Min nya vän är en 50-plusare som ibland åker samma buss som mig och genom att åka delar av samma väg som mig blivit min nya vän efter några igenkänningsleenden. Idag vinkar han - stort. Sedan säger han hej då när han kliver av. Vi är tajta, jag är jättesvensk och tycker att det är obehagligt att en människa är trevlig mot mig utan att någonsin ha pratat med mig. Han måste ju vara massmördare - minst.

Jag fortsätter med att snubbla av bussen, faller vidare för en avslappande promenad - mot jobbet. På jobbet ägnar jag mig åt att läsa Skönhetsbibeln om hur jag egentligen gör alla fel man kan.

Under en för sen fikarast bränner jag tungan på kaffet.

Jag åker hem, äter två mackor och åker iväg på möte. För att bränna mig lite mer på kaffe och för att vika foldrar. Men det är trevligt, jag känner mig fruktansvärt viktig med vikandet och tycker att dagens sista del nog blir bättre än genomsnittet av den.

Jag erbjuder mig att skjutsa hem en annan mötesdeltagande, tycker mig ha gjort ett sjukligt bra intryck, låter skivan med Alanis Morrisette fortsätta spela utan att tänka vidare på det. Helt plötsligt sjunger hon

Did you forget about me Mr. Duplicity? I hate to bug
you in the middle of dinner. It was a slap in the face how quickly I was
replaced. Are you thinking of me when you fuck her?

och självklart, självklart, självklart är det en engelsman som jag har i passagerarsätet.

Jag har nedräkning till imorgon.

I sådana här hårda pluggtider finns det givna aktiviteter att ägna sig åt.

http://www.fmylife.com/?page=1 är favoriten på alla plan. Livet framstår som så enkelt när man jämför det med andras.

Today, as I was walking towards my friends at the bus stop, a man came up to me and asked me out. This was the first time I'd be asked out in months. I accepted. When I reached my friends they looked at me then asked, "Why were you talking to that homeless guy?". FML

Today, I went to a store to buy pants for a new job. A really hot guy helped me get a pair down from a high shelf so I could try them on. He had flirted with me so I hurried in the fitting room so I could go talk to him. Note to self: Check to see if you have pants on after trying on clothes. FML

Klaustrofobisk hemtenta

Man tycker ju att man under hemtenta nummer nio under månad fem inte borde besväras av att inte ha vant sig vid en övre maxgräns. Men självklart.

Jag cuttar, effektiviserar ord, använder brb som legitim förkortning och sliter mitt uppsatta hår men fastnar mest med någon form av klaustrofobi över att det är alldeles för få rader kvar i kombination med alldeles för mycket som ska skrivas.

Jag saknar ordbajsande och flum. Vem trodde att en filosofikurs skulle innebära så minimalt med flumutrymme?

Inte blir det bättre av att konstatera att man kan få högre straff för inbrott än för våldtäkt. Det är ju fint.

Magsår i förebyggande syfte

För det mesta kan jag tycka att utvecklingen är i sin tid. Det skulle förmodligen klassas som svårt för den att inte vara det.

Men ibland - ibland - blir jag lite orolig och funderar på om man kan sova, äta och vara social i förebyggande syfte. Men det verkar inte fungera så. Än. Det blir förmodligen snarare motsatt effekt om man skulle prova. Ungefär som att gå på toaletten fast man inte har behov av det, man krymper bara sin blåsa och blir extra kissenödig i fortsättningen.

Nästa vecka pluggar jag som vanligt på 100 procent. Jag jobbar på 50 procent. Det är valrörelse på vad man borde klassa som 100 procent - och jag ska vara en sådan där ansvarstagande valledare. Men ja, livet är väl till för att levas. A=A och grejer.

Sömn är sjukt överskattat. Jag tycker om kaffe. Särskilt om det finns en kaka eller två till.

Nåja, vad är väl en valupptakt i Stockholm? Den kan vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och, och, och... alldeles, alldeles underbar.

Men det är faktiskt lugnt. Jag fyller min vardag med jobb, hemtenta (ja, igen) och firande av att en vän blir gammal.

Nu ska jag dricka te.

Dagens situation

Det finns faktiskt vissa situationer då sanningen inte passar in i bilden - hur gärna man än önskar sig det.

Det var bråttom, det var rätt så nödvändigt och det var rätt så impulsivt till trots när jag bestämde mig för att springa in i en butik för att köpa en kjol till morgondagens begravning. Jag hittar en svart med lagom längd, suckar förnöjt, går till kassan, ler och gör som man ska. Kassörskan väljer att vara trevlig nog att starta ett samtal.
- Det här är ju en perfekt partykjol. Det funkar till allt!

Jag blir stum, klämmer fram ett fånigt leende, bestämmer mig för att inte påpeka hur mycket o-party jag ska använda den till och kommenterar istället hur söt påsen hon stoppar kjolen i är. Det var en vanlig påse och hon måste tyckt att jag var småsjuk.

The chosen one

Det handlar om att känna sig uppskattad för de där små sakerna. Att känna sig speciell för det som människor är duktiga på att påpeka för en, att känna att det är värdefullt.

Jag fick ett brev idag. Från smittskyddsinstitutet. De vill att jag ska svara på frågor om magsjuka, vare sig jag har varit drabbad eller inte. Det är väldigt viktigt, står det att läsa klart och tydligt flera gånger om. Så nu ska jag vara en god samhällsmedborgare och svara på frågor om magsjuka - i egenskap av den utvalda.

Igår ringde Radiotjänst mig för att kolla om jag hade betalt TV-avgiften. De bevakar nämligen Ulricehamn lite extra den här veckan. Än en gång, den utvalda.

Jag tycker om att vara jag. Speciellt sådana här dagar.

Två dagar efter första maj

Nog för att jag tycker om SvD, men tja, det här säger ju mer om SvD:s läsare än vad det säger om hur partiledarna är.

Annars är det standardsvaret på vad som görs för min del. Hemtenta - som det känns nu - det enda jag har ägnat mig åt den här terminen.